Till jul har David Finchers uppmärksammade version av Stieg Larssons The Girl with the Dragon Tattoo premiär. Det är sannolikt att filmen få lika stor internationell uppmärksamhet som en Bondfilm. Men vad innebär en sådan film för bilden av Sverige?
Framgångsrika blockbusters kan nå en biopublik på drygt 100 miljoner människor under de första veckorna efter premiären. Det vill säga en större publik på några veckor än den svenska trilogin har nått idag genom alla fönster. Kommande två tre år kommer filmen nå en publik på minst en halv miljard människor över en stor del av världen. Ytterligare uppskattningsvis en miljard kommer ha viss kännedom om berättelserna om Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists äventyr i svenska miljöer genom annonser, artiklar, webben och tips från vänner och bekanta.
Millennium-berättelserna och författaren Stieg Larsson är intimt förknippade med Sverige och svenska miljöer. Det är ingen tillfällighet att David Fincher valde att förlägga inspelningen till Sverige. Annars är det vanligt att Hollywood-makes och -remakes av europeiska berättelser förflyttas till amerikanska miljöer. Men för Fincher är Sverige som en av karaktärerna i filmen.
Under inspelningen har det kommit ständiga nyheter om var man filmat. Kända adresser på Söder och Kungsholmen förekommer, men de har också filmat i Uppsala och mindre städer som Söderhamn och Bollnäs. Av den åtta minuter långa trailer som släpptes häromdagen verkar det vara minst lika många bilder av kända Sverigemiljöer som det är i den svenska trilogin.
Den här typen av exponering genom en filmisk berättelse har betydelse. Särskilt i berättelser som Millennium och Wallander, där historien så tydligt kan kopplas i tid och rum. Läsaren och publiken får grepp om var i världen berättelserna utspelar sig. För många skapar den fiktiva berättelsen en ny eller fördjupad relation till en plats eller ett land. Alla vet om att detta är fiktiva berättelser men historierna läses och relateras till verklighetens Sverige. Publiken tror inte att berättelserna skildrar verkligheten men att berättelsen är en kondenserad, komprimerad och kanske karikerad bild av den tid de är skrivna under.
Både Millennium och Wallanderromanerna är samtidsskildringar som inte har någon negativ effekt på bilden av Sverige – tvärtom. Det är långt mer än de visuella platsernas värden som skapas och utvecklas genom en films berättelse. Dessa berättelser ger på ett fascinerande sätt, genom en spännande och stundtals våldsam medryckande berättelse, fler och fördjupande lager till uppfattningen av Sverige som land ur hela spektrumet av områden — geografi, väder och klimat, sociala förhållanden, politik, näringsliv, kultur, mode, livsstilar och mycket mer. Intresset för Millennium har förstärkts av nyfikenhet på författaren Stieg Larsson och omvänt har nyfikenheten på författaren förstärkt intresset för böckerna.
För någon vecka sedan följde jag, för vilken gång i ordningen, en guidad Millennium-tur på Söder. Det förvånade mig att även de svenska guidningarna flera år efter att böckerna nått sina svenska läsare fortfarande är populära. Jag tänkte ”är inte den svenska publiken mättad"?
Ett svenskt par sa att de föredrar att gå i så kallade fotspår av fiktiva berättelser då inramningen till stadsvandringarna blir mer spännande.
Vår guide berättade mot slutet att det på de engelskspråkiga turerna då och då kommer fram utländska turister som berättar att de inte visste någonting om Sverige innan de kom i kontakt med Millennium- berättelserna.
Litteratur och film ger sammanhang och en tolkning av världen som vi inte kommer kunna vara utan. Dessa berättelser kan resultera i något av världens bästa värdeskapare för och marknadsföring av en plats eller ett land. Men det går inte att tvinga fram dessa värden. När regioner och länder allt för uppenbart sponsrar och skapar marknadsföring brukar det falla platt och magin gå förlorad.
Möjligheten att en berättelse stödjer bilden av ett land växer fram av sig själv hos de som ger berättelsekonsten möjlighet och stöd att växa fritt och vilt. Kulturen berikar och fördjupar uppfattningen av landet och skapar värden för långt fler näringar än den de kommer ifrån.
Joakim Lind
Joakim är partner och medieanalytiker på Cloudberry Communications AB.
Joakim har specialiserat sig vad place branding och hur film och litteratur påverkar platsen som varumärke och turismen. Tidigare har han bland annat studerat Wallandereffekter i Skåne och senast har han tittat på vilka ekonomiska effekter Millennium-trilogin ger för Stockholm och Mälardalen. Joakim är samhällsvetare och har tidigare arbetat med omvärldsanalys och utbildning.